Plast är en grupp konstgjorda material som har utvecklats för att motstå nedbrytning orsakad av ultraviolett strålning, värme, vatten och kemikalier. De används i allt från livsmedelförpackningochmedicinskfrån implantat till flygplansdelar ochbyggandematerial. Men även om plast har många användningsområden har den också en stor nackdel: den bryts inte ned biologiskt. Det innebär att plast kan finnas kvar i naturen i århundraden; därför är plast ett av de mest problematiska materialen när det gäller föroreningar i våra hav och landskap.

Plastens historia börjar med uppfinningen av celluloid år 1869. Celluloid var den första syntetiska plasten och tillverkades av cellulosa, en naturlig polymer som finns i växter. År 1907 uppfann Leo Baekeland bakelit, den första syntetiska värmehärdande plasten. Bakelit tillverkades av stenkolstjära och användes inom en rad olika tillämpningar, bland annat till biljardbollar, radioapparater och elkontakter. Andra tidiga plaster var bland annat fenolformaldehydharts (PF), som utvecklades på 1930-talet och användes till formgjutna produkter såsomelektriskisolering och leksaker.

Under andra världskriget intensifierades forskningen kring plast, då forskarna sökte efter nya material som kunde användas istället för knappa resurser som gummi och metall. Detta ledde till utvecklingen avpolyeten (PE), polyvinylklorid (PVC), polystyren (PS)och många andra plaster. Under 1950- och 1960-talen blev dessa plaster allmänt tillgängliga och användes i ett allt bredare utbud av konsumentprodukter.

Idag finns det mer än 50 olika typer av plast. De klassificeras utifrån sin kemiska struktur och sina egenskaper. De vanligaste plasttyperna är:

  • Polyeten (PE):Den mest tillverkade plasten i världen. Används i allt från plastpåsar till livsmedelsförpackningar.
  • Polypropylen (PP):Används i livsmedelsförpackningar, återanvändbara behållare, bildelar och industrifibrer.
  • Polystyren (PS):Används i styrofoamkoppar, äggkartonger, köttbrickor och förpackningschips.
  • Polyetylentereftalat (PET):Används för tillverkning av vattenflaskor, matoljeflaskor och läskflaskor.

Vem uppfann plasten?

Plastens historia inleds med John Wesley Hyatts uppfinning av celluloid år 1869. Celluloid var den första syntetiska plasten och tillverkades av cellulosa, en naturlig polymer som finns i växter. År 1907 uppfann Leo Baekeland bakelit, den första syntetiska värmehärdande plasten. Bakelit tillverkades av stenkolstjära och användes i en mängd olikaansökningarbland annat biljardbollar, radioapparater och elkontakter.

Plastens uppfinning

Plast har blivit en oumbärlig del av det moderna livet, tack vare uppfinnarnas uppfinningsrikedom som banade väg för utvecklingen av syntetiska material. År 1869 uppfann John Wesley Hyatt celluloid, den första syntetiska plasten. Hans uppfinning fick en genomgripande inverkan på tillverkningen av en rad olika konsumentvaror, från fotografisk film till biljardbollar.

Flera decennier senare, år 1907, uppfann Leo Baekeland bakelit, den första syntetiska värmehärdande plasten. Baekelands genombrott ledde till utvecklingen av ett brett utbud av produkter, däribland elektriska isolatorer, telefonhöljen och köksredskap. Dessa två banbrytande uppfinningar banade väg för en rad revolutionerande upptäckter i plastens historia, däriblandpolystyrenår 1937,polyetenav Karl Ziegler och glasfiber av James Wright, båda 1938, samtpolypropenår 1951.

Andra betydande bidrag till plastvärlden är bland annat uppfinningen av akryl av den tyske kemisten Otto Rohm år 1931 och utvecklingen av urea-formaldehyd år 1940. År 1971 uppfannspolyvinylkloridrevolutionerade plastindustrin. Detta följdes av skapandet avslagfast polystyrenår 1973, polyuretan år 1974,polykarbonat1984, linjärpolyeten med låg densitet1987, tvärbunden polyeten 1988 ochhögdensitetspolyetenår 1989.

Dessa plaster har förändrat vårt sätt att leva, arbeta och roa oss, och de fortsätter att inspirera till nya framsteg inom materialvetenskapen.